Dags att börja blogga igen
Hej igen det var längesen jag skrev här. Men nu är hösten här och det är skönt att kunna skriva av sig lite.
Om cirka tre månader är det 7 årsedan min älskade pappa förlorade kampen mot cancern.
Men det konstiga är , att det känns som det inte var så längesedan. Jag kan fortfarande höra pappas röst, jag kan se han framför mig.
Men jag kan också höra hans skrik efter hjälp, och hans rädsla för att dö. Jag har fortfarande klara bilder för när jag fick trösta pappa på dagarna när han hade sån fruktansvärd ångest, och när mamam ringde till mig i skolan och sa att pappa ville att jag skulle komma dit. Han var så sjuk att han inte förstod att jag gick i skolan och att jag behövde vara där. Men egentligen behövde jag inte vara i skolan, jag prioriterade att åka till pappa så fort han ville det. Jag skyndade mig till tåget för att komma så fort som möjligt till pappa., Han var rädd för att bli lämnad ensam , så jag och mamma byttes av med varandra.
Jag är glad att jag gjorde det. Jag och min pappa bråkade ofta om saker och ting som jag nu ångrar att vi gjorde. Pappa var en förebild och han gjorde allt för mig.
Att höra på radion " Har du en pappa du vill skicka iväg på en resa på farsdag så anmäl honom på vår webbsida" , gör att jag får tårar, självklart hade jag velat skicka iväg världens bästa pappa på en resa, då detta var något han älskade.
Att pappa aldrig fick träffa min kära sambo Mikael gör också mycket ont i mig, jag ser så mycket likheter i dem.
De gillar att gå och filura i skogen, de gillar havet, de gillar att fiska och ja helt enkelt så älskar de båda naturen precis som min äldsta lillebror också gör. Det är en oerhörd sorg att de aldrig fick träffas, för jag är övertygad om att de hade tyckt så mycket om varandra.
Att mina framtida barn aldrig kommer få träffa Morfar gör också ont, men de ska veta att de har en morfar som gärna hade träffat dem, men han hann aldrig med det.
Livet är så fruktansvärt orättvist , att man vid 42 års ålder får diagnosen cancer och inte överlever är förjävligt. Det har inte gått EN enda dag sedan pappa dog som jag inte tänkt på honom.
Rädslan över att det ska hända min mamma något är fruktansvärd, så fort hon ska ut och åka någonstans så är jag orolig, vid hennes läkarbesök är jag orolig. Den oron kommer aldrig att försvinna. Utan mamma och mina syskon hade jag inte stått här idag. Då hade jag varit en ängel tillsammans med min pappa.
Men när man har tre underbara syskon en underbar mamma , en underbar sambo och en älskad hund så finns inte längre tanken.
JAg blickar framåt och har nu ett arbete som jag trivs med, och jag är övertygad om att framtiden ser ljus ut=)
Två dagar till jul
Idag har vi två dagar kvar till jul, känns inte så men så är det visst. Idag har dagen bestått av jobb 7-14 sedan lite julklapps inhandling och sen en skön tupplur.
På lördag beger vi oss till Kolsva för att träffa min familj. Högtider är något som jag tycker varit jobbig enda sen pappa dog. Det är en jobbig tid då man alltid har familjen samlad och så är det någon som saknas, Även om mamma nu har ny sambo och han har sin familj så är det fortfarande inte som förr.
Konstigt nog så blir jag alltid ledsen så här års, Kanske är det för att det var såhär års som pappa var som sjukast och också då han dog. Sista julen pappa levde var han väldigt,väldigt sjuk.Han visste inget kändes det som. Han hade ingen aning om något.
Antagligen så fick han lägga så mycket kraft och energi på att försöka hålla humöret uppe och försöka för våran skull.
Fan också att jag aldrig mer får träffa min pappa. Skulle göra vad som helst för att få honom tillbaka.
Pappa jag går här och tänker på dig,plötsligt försvann du bort från mig,
många vi är men ännu en vi var och nu du lämnat oss ensama kvar,
Älskar dig pappa, denna dikt skrev jag till din begravningen.
Älskar dig pappa från din dotter Sarah
Mitt liv efter en stor förlust
I denna blogg vill jag skriva om hur livet har gått vidare efter att jag förlorat någon som betydde och betyder oerhört mycket för mig och min familj.
Min pappa gick bort den 21:e januari 2006 i cancer, en sjukdom som vi måste bekämpa.
Att förlora någon så nära är bland det svåraste man kan vara med om,för mig kändes det otroligt jobbigt då jag kände att jag hade mycket som jag hade velat prata med min pappa om. 2005 i juli månad fick pappa det som skulle bli det värsta beskedet han kunde få. Han hade drabbats av matstrupscancer. En cancer som är väldigt ovanligt. Av 50 000 cancerfall är dessa 400 matsrupscancer. Dessutom drabbades pappa av den värsta typen.
Detta besked var lika med dödsdom. Från den dagen pappa fick beskedet till den dagen han dog var ett rent helvete.
Min yngsta bror var bara 7 år, min syster var nio,min andra bror var 14. Jag var 16 år.
Att vara äldst är lika med att man tar på sig ett stort ansvar, jag valde att fly efter cirka ett år efter pappas bortgång. Inte för att jag ville bort från min familj,men det var bäst för mig just då, då jag mådde fruktansvärt dåligt men också för att jag träffa min stora kärlek.
Detta är bara början jag skrivit om nu, men nu vet ni vad min blogg kommer handla om, men inte bara tråkigheter . Ni ska också få läsa om mitt liv idag och hur jag gått vidare.
Min pappa gick bort den 21:e januari 2006 i cancer, en sjukdom som vi måste bekämpa.
Att förlora någon så nära är bland det svåraste man kan vara med om,för mig kändes det otroligt jobbigt då jag kände att jag hade mycket som jag hade velat prata med min pappa om. 2005 i juli månad fick pappa det som skulle bli det värsta beskedet han kunde få. Han hade drabbats av matstrupscancer. En cancer som är väldigt ovanligt. Av 50 000 cancerfall är dessa 400 matsrupscancer. Dessutom drabbades pappa av den värsta typen.
Detta besked var lika med dödsdom. Från den dagen pappa fick beskedet till den dagen han dog var ett rent helvete.
Min yngsta bror var bara 7 år, min syster var nio,min andra bror var 14. Jag var 16 år.
Att vara äldst är lika med att man tar på sig ett stort ansvar, jag valde att fly efter cirka ett år efter pappas bortgång. Inte för att jag ville bort från min familj,men det var bäst för mig just då, då jag mådde fruktansvärt dåligt men också för att jag träffa min stora kärlek.
Detta är bara början jag skrivit om nu, men nu vet ni vad min blogg kommer handla om, men inte bara tråkigheter . Ni ska också få läsa om mitt liv idag och hur jag gått vidare.
Kärlek
Nu har jag tänkt att jag ska börja med mitt bloggeri igen.
Här är en bild på en tjej som betyder oerhört mycket för mig. Min sex år yngre syster Moa. Älskar dig
