Mitt liv efter en stor förlust
I denna blogg vill jag skriva om hur livet har gått vidare efter att jag förlorat någon som betydde och betyder oerhört mycket för mig och min familj.
Min pappa gick bort den 21:e januari 2006 i cancer, en sjukdom som vi måste bekämpa.
Att förlora någon så nära är bland det svåraste man kan vara med om,för mig kändes det otroligt jobbigt då jag kände att jag hade mycket som jag hade velat prata med min pappa om. 2005 i juli månad fick pappa det som skulle bli det värsta beskedet han kunde få. Han hade drabbats av matstrupscancer. En cancer som är väldigt ovanligt. Av 50 000 cancerfall är dessa 400 matsrupscancer. Dessutom drabbades pappa av den värsta typen.
Detta besked var lika med dödsdom. Från den dagen pappa fick beskedet till den dagen han dog var ett rent helvete.
Min yngsta bror var bara 7 år, min syster var nio,min andra bror var 14. Jag var 16 år.
Att vara äldst är lika med att man tar på sig ett stort ansvar, jag valde att fly efter cirka ett år efter pappas bortgång. Inte för att jag ville bort från min familj,men det var bäst för mig just då, då jag mådde fruktansvärt dåligt men också för att jag träffa min stora kärlek.
Detta är bara början jag skrivit om nu, men nu vet ni vad min blogg kommer handla om, men inte bara tråkigheter . Ni ska också få läsa om mitt liv idag och hur jag gått vidare.
Min pappa gick bort den 21:e januari 2006 i cancer, en sjukdom som vi måste bekämpa.
Att förlora någon så nära är bland det svåraste man kan vara med om,för mig kändes det otroligt jobbigt då jag kände att jag hade mycket som jag hade velat prata med min pappa om. 2005 i juli månad fick pappa det som skulle bli det värsta beskedet han kunde få. Han hade drabbats av matstrupscancer. En cancer som är väldigt ovanligt. Av 50 000 cancerfall är dessa 400 matsrupscancer. Dessutom drabbades pappa av den värsta typen.
Detta besked var lika med dödsdom. Från den dagen pappa fick beskedet till den dagen han dog var ett rent helvete.
Min yngsta bror var bara 7 år, min syster var nio,min andra bror var 14. Jag var 16 år.
Att vara äldst är lika med att man tar på sig ett stort ansvar, jag valde att fly efter cirka ett år efter pappas bortgång. Inte för att jag ville bort från min familj,men det var bäst för mig just då, då jag mådde fruktansvärt dåligt men också för att jag träffa min stora kärlek.
Detta är bara början jag skrivit om nu, men nu vet ni vad min blogg kommer handla om, men inte bara tråkigheter . Ni ska också få läsa om mitt liv idag och hur jag gått vidare.
Kommentarer
Trackback
